Illamåendet fortsätter..

..men jag har kommit på ett sätt att lindra det lite. Nu ser jag till att äta nåt, helst varannan timme, och då mår jag faktiskt mycket bättre :) Dessutom har jag märkt att potatis är nåt som jag har lättare att äta. Dessutom blir det mycket clementiner och äpplen. Äter helt enkelt det som är gott och går ner. Hoppas på att illamåendet snart ska ge sig..

Usch..

..nu har illamåendet tagit fart ordentligt. Mår typ konstant illa, det är bara det att styrkan varierar. Ibland känns det bara som ett lätt illamående som hänger över mig, ibland skulle jag nästan föredra att spy bara för att det ska lätta. Med Neo spydde jag inte en enda gång, hoppas att det blir så denna gång också. För även om det kanske skulle lätta om jag spydde så hatar jag att spy, så förhoppningsvis så slipper jag..

En mysig sak hände dock imorse. Låg i sängen och tog mig lite på magen, så kände jag att magen har stelnat lite, som att den har blivit lite hårdare. Klämmer man försiktigt känner man som en liten kula i nedre delen av magen :)

Mamma

Jag berättade föresten för mamma igår att jag och Niklas ska ha barn, hon blev verkligen jätteglad :) Vet att hon har längtat efter detta ganska länge, sen hon blev pensionär. Berättade också att jag var lite orolig för tvillingar, och vilken reaktion fick jag..? Jo, mamma tyckte att det skulle vara jättekul om det var tvillingar :P Min kontring blev då att om så är faller så är hennes pension slut, då skulle hon få ta hand om barnen hela tiden, hehe.. Hoppas verkligen att det bara är en, men är det två så är det bara att anpassa sig. Jag tror att hur det än blir så kommer allt att ordna sig :)

Börjar må illa nu..

Nu har illamåendet börjat öka, jag mår både illa oftare och kraftigare. Imorse sov jag riktigt oroligt de sista timmarna för att jag mådde illa och inte visste hur jag skulle ligga. Dock så känns det fortfarande inte lika farligt som när jag var gravid med Neo, då var det verkligen så att jag ibland till och med hellre hade spytt för att bli av med illamåendet. Men det kan ju fortfarande komma, sist var det som värst mellan vecka 8-12 och jag är ju bara i vecka 6 (vecka 7 imorn) så än kan mycket hända på den fronten :P

Det jobbigaste nu är nog ändå att jag är så extremt trött hela tiden! Det spelar ingen roll hur många timmar jag sover på natten, håller ändå på att somna på eftermiddagen och känner att kroppen inte alltid vill.

Humöret har också påverkats, känner att jag är känsligare och reagerar starkare på saker som händer i mitt liv. Den som har fått tagit största smällen är tyvärr Niklas. Han ställer verkligen upp för mig till 100% och jag kan fortfarande bli irriterad på honom för småsaker. Det värsta är att jag inte kan göra något åt det, jag kan inte styra mina känslor. Jag är ledsen för det jag utsätter honom för men hoppas kunna gottgöra honom senare när jag har mina hormoner under kontroll. Hoppas (och tror) verkligen att han vet att jag älskar honom för det gör jag verkligen! <3