Trött

Nu börjar det bli riktigt jobbigt att jag inte kan sova ordentligt på nätterna. Vaknar flera gånger under natten, när jag vänder på mig och när jag måste upp på toaletten. Känns som att min kropp tror att jag är större än vad jag är, alltså längre gången i graviditeten. Nu har jag glömt ganska mycket av förra graviditeten, lite därför jag bloggar om denna, men har för mig att jag inte hade problem att sova fören jag fick lite mera mage. Att det var tyngden från magen och otympligheten i kroppen som gjorde att jag vaknade när jag skulle vända mig i sängen på nätterna. Så varför har jag dessa problem nu..?

Nu börjar jag må bättre..

Äntligen börjar illamåendet ge sig. Mår fortfarande illa emellanåt men inte alls lika ofta. Däremot så är jag fortfarande konstant trött, orkar typ ingenting. Det jobbiga är att jag inte sover så bra på nätterna heller. Vaknar ganska ofta plus att jag har börjat springa på toa också. Det händer även att jag har svårt att somna om när jag väl har vaknat, problem jag aldrig har haft tidigare :p

Däremot så har jag inte svällt nåt mer, stannade av och har nästan gått tillbaka lika i måttet kring midjan. Jeansen går fortfarande inte att stänga med det är inte lika stor marginal längre. Antagligen så är det för att jag inte äter lika mycket som jag brukar, med tanke på illamåendet. Vissa dagar de senaste veckorna har jag verkligen fått kämpat för att få i mig varm mat. Nu börjar dock även det gå åt rätt håll så det känns skönt. Har även kunnat börja dricka lite vatten nu, nåt som inte har funkar förut.

Förhoppningsvis går det åt rätt håll i allmänhet nu och att jag kommer att må bättre och bättre, så var det när jag var gravid med Neo. Det tankar som är jobbigast nu är att jag nästan börjar tvivla på att jag är gravid. Har alla symptomer som illamående, trötthet, utebliven mens osv. Tror att dessa tankar mest beror på att jag är i en period där det står ganska stilla. Det varken syns eller känns att jag är gravid och det var riktigt längesen jag gjorde testet. Det är mina nojjiga tankar som vanligt :p

Illamåendet fortsätter..

..men jag har kommit på ett sätt att lindra det lite. Nu ser jag till att äta nåt, helst varannan timme, och då mår jag faktiskt mycket bättre :) Dessutom har jag märkt att potatis är nåt som jag har lättare att äta. Dessutom blir det mycket clementiner och äpplen. Äter helt enkelt det som är gott och går ner. Hoppas på att illamåendet snart ska ge sig..

Usch..

..nu har illamåendet tagit fart ordentligt. Mår typ konstant illa, det är bara det att styrkan varierar. Ibland känns det bara som ett lätt illamående som hänger över mig, ibland skulle jag nästan föredra att spy bara för att det ska lätta. Med Neo spydde jag inte en enda gång, hoppas att det blir så denna gång också. För även om det kanske skulle lätta om jag spydde så hatar jag att spy, så förhoppningsvis så slipper jag..

En mysig sak hände dock imorse. Låg i sängen och tog mig lite på magen, så kände jag att magen har stelnat lite, som att den har blivit lite hårdare. Klämmer man försiktigt känner man som en liten kula i nedre delen av magen :)

Mamma

Jag berättade föresten för mamma igår att jag och Niklas ska ha barn, hon blev verkligen jätteglad :) Vet att hon har längtat efter detta ganska länge, sen hon blev pensionär. Berättade också att jag var lite orolig för tvillingar, och vilken reaktion fick jag..? Jo, mamma tyckte att det skulle vara jättekul om det var tvillingar :P Min kontring blev då att om så är faller så är hennes pension slut, då skulle hon få ta hand om barnen hela tiden, hehe.. Hoppas verkligen att det bara är en, men är det två så är det bara att anpassa sig. Jag tror att hur det än blir så kommer allt att ordna sig :)

Börjar må illa nu..

Nu har illamåendet börjat öka, jag mår både illa oftare och kraftigare. Imorse sov jag riktigt oroligt de sista timmarna för att jag mådde illa och inte visste hur jag skulle ligga. Dock så känns det fortfarande inte lika farligt som när jag var gravid med Neo, då var det verkligen så att jag ibland till och med hellre hade spytt för att bli av med illamåendet. Men det kan ju fortfarande komma, sist var det som värst mellan vecka 8-12 och jag är ju bara i vecka 6 (vecka 7 imorn) så än kan mycket hända på den fronten :P

Det jobbigaste nu är nog ändå att jag är så extremt trött hela tiden! Det spelar ingen roll hur många timmar jag sover på natten, håller ändå på att somna på eftermiddagen och känner att kroppen inte alltid vill.

Humöret har också påverkats, känner att jag är känsligare och reagerar starkare på saker som händer i mitt liv. Den som har fått tagit största smällen är tyvärr Niklas. Han ställer verkligen upp för mig till 100% och jag kan fortfarande bli irriterad på honom för småsaker. Det värsta är att jag inte kan göra något åt det, jag kan inte styra mina känslor. Jag är ledsen för det jag utsätter honom för men hoppas kunna gottgöra honom senare när jag har mina hormoner under kontroll. Hoppas (och tror) verkligen att han vet att jag älskar honom för det gör jag verkligen! <3

Orolig..

Jag har redan börjat svälla, känns extremt tidigt. När jag var gravid med Neo började jag använda mammajeans i typ vecka 13, för tre dagar sen fick jag inte igen mina vanliga jeans och jag är bara i början av vecka 6. Har fått använda en hårsnodd mellan hålet och knappen för att ens kunna använda dem.

Har för mig att man kan svälla tidigare med andra barnet men det här känns lite väl tidigt. Det är nästan så att jag börjar bli orolig att det är tvillingar, på riktigt. Har mest var ett skämt förut men oron finns där nu i alla fall.

Imorgon tänker jag nog ringa till MVC igen. Vi har ju en tid bokad den 8 december, ett litet möte som de börjat med ganska nyligen (med Neo hade vi första mötet i samband med inskrivningen vecka 12), men funderar på att ringa och fråga om det är vanligt att man sväller så här tidigt och även kolla om man kan få göra ett tidigt ultraljud. Satt nämligen och läste på forumet på FL (familjeliv.se) och där var det en tjej som fick göra ett tidigare ultraljud. Mina argument är dels att jag funderar på om det är två,  dels den faktorn att jag är allmänt orolig för missfall och dessutom hann jag inte få min mens innan jag blev gravid vilket innebär att det inte är lika klart hur långt gången jag är. Hoppas verkligen att det går att ordna.