Nu har illamåendet börjat öka, jag mår både illa oftare och kraftigare. Imorse sov jag riktigt oroligt de sista timmarna för att jag mådde illa och inte visste hur jag skulle ligga. Dock så känns det fortfarande inte lika farligt som när jag var gravid med Neo, då var det verkligen så att jag ibland till och med hellre hade spytt för att bli av med illamåendet. Men det kan ju fortfarande komma, sist var det som värst mellan vecka 8-12 och jag är ju bara i vecka 6 (vecka 7 imorn) så än kan mycket hända på den fronten :P
Det jobbigaste nu är nog ändå att jag är så extremt trött hela tiden! Det spelar ingen roll hur många timmar jag sover på natten, håller ändå på att somna på eftermiddagen och känner att kroppen inte alltid vill.
Humöret har också påverkats, känner att jag är känsligare och reagerar starkare på saker som händer i mitt liv. Den som har fått tagit största smällen är tyvärr Niklas. Han ställer verkligen upp för mig till 100% och jag kan fortfarande bli irriterad på honom för småsaker. Det värsta är att jag inte kan göra något åt det, jag kan inte styra mina känslor. Jag är ledsen för det jag utsätter honom för men hoppas kunna gottgöra honom senare när jag har mina hormoner under kontroll. Hoppas (och tror) verkligen att han vet att jag älskar honom för det gör jag verkligen! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar