Äntligen börjar illamåendet ge sig. Mår fortfarande illa emellanåt men inte alls lika ofta. Däremot så är jag fortfarande konstant trött, orkar typ ingenting. Det jobbiga är att jag inte sover så bra på nätterna heller. Vaknar ganska ofta plus att jag har börjat springa på toa också. Det händer även att jag har svårt att somna om när jag väl har vaknat, problem jag aldrig har haft tidigare :p
Däremot så har jag inte svällt nåt mer, stannade av och har nästan gått tillbaka lika i måttet kring midjan. Jeansen går fortfarande inte att stänga med det är inte lika stor marginal längre. Antagligen så är det för att jag inte äter lika mycket som jag brukar, med tanke på illamåendet. Vissa dagar de senaste veckorna har jag verkligen fått kämpat för att få i mig varm mat. Nu börjar dock även det gå åt rätt håll så det känns skönt. Har även kunnat börja dricka lite vatten nu, nåt som inte har funkar förut.
Förhoppningsvis går det åt rätt håll i allmänhet nu och att jag kommer att må bättre och bättre, så var det när jag var gravid med Neo. Det tankar som är jobbigast nu är att jag nästan börjar tvivla på att jag är gravid. Har alla symptomer som illamående, trötthet, utebliven mens osv. Tror att dessa tankar mest beror på att jag är i en period där det står ganska stilla. Det varken syns eller känns att jag är gravid och det var riktigt längesen jag gjorde testet. Det är mina nojjiga tankar som vanligt :p
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar